Finns det fortfarande hopp?

Frågan är om det trots alla vårens knäproblem fortfarande finns en chans att klara tiden 1.30?

Idag joggade jag första 10 km rundan på länge och det kändes verkligen skönt trots att jag var väldigt trött vid målgång. Jag hade knappt någon känning i knäna i alla fall och bara det känns som en seger. Nu hoppas jag bara att detta kan hålla i sig så att man om inte annat kan springa Broloppet och prestera en bra tid.

Dagens pass: 1o km, 46.45 min (4.38min/km).

Tack för kaffet / Krille

Äntligen en uppdatering!

Ja vad ska jag säga, bloggandet har legat på en nivå som får riksdagens sommaruppehåll att framstå som en plats som sjuder av mer aktivitet än melladagsrealisationen om NK. Illa med andra ord. Jag får helt enkelt ta att börja i slutet av januari (!).Tillsammans med Nicke och Martin åkte jag iväg på en veckas skidtripp till Avoriaz i de franska alperna. Det var en riktigt trevlig vecka som bjöd på solsken, snöstorm och en stor portion puder. En av de trevligaste veckorna på länge.




Efter Avoriaz drog jag på mig en ihärdig förkylning så träningen inför Vasaloppet låg på is under en veckas tid. Men till min lycka kom snön även till Malmö i år så jag var ute under några dagar på Bulltoftas rekreationscenter och stakade mig igenom några mil på snö. Jag var även på besök i Hestra under en kort men intensiv helg. Hestra visade sig från sin vackraste prakt med tolv minus och 50 cm snö, himmelriket. Pa ppa och jag passade på att mäta våra skidkunskaper mot varandra under ett stenhårt tremilspass, pappa stakade ifrån mig under de sista två kilometerna, seg gammal herre...

Tillbaka till ett Malmö som befann sig i en hybrid mellan snö och ingen snö, dvs rullskidor, icke om man inte vill riskera att bryta alla ben i kroppen. Längdskidor, icke om man inte vill köpa ett par nya skidor inför Vasaloppet då spåren bestod mer av sten och gräs än snö och is. Konklusionen av detta blev att jag körde stenhårda löppass och traditionella stavgångspass på ljudkullarna nere i Västra Hamnen.

Sen så kom veckan som jag hade väntat på i över ett år. Vasaloppsveckan! Dessvärre hade jag inte haft tid att åka något seedningslopp, men pappa med en välsmort munläder gick sonika in till seedningskontoret och förklarade vår situation och vips blev vi framflyttade från startled 10 till starled 8! Äta gröt, trycka i sig pasta, bre tonvis med mackor, ännu mer gröt, lite till pasta, ja kolhydratladdningen inför Vasaloppet var en orgie i mat, men jag kan understryka att jag var i behov av vartenda gram som jag tryckte i mig under Vasaloppsveckan. Och så kom dagen, upp klockan 03:44, äta än mer müsli och en stadig kopp kaffe åkte vi från Mora till Sälen. Tyvärr var logistiken med Vasaloppets egna bussar under all kritik, vi åkte 04:35 från Mora och kom in i vår startfålla fyra minuter innan startskottet gick, några som vi träffade under middagen efter loppet hade kommit fram till start så sent som 08:45, de sista som jag kom iväg var tydligen så sent som 09:15, skandal!! Vad ska jag säga om Vasaloppet, det var långt, väldigt långt. 90 km på skidor är nästan på gränsen vad jag klarar av. Mellan de 60:e och den 45:e km har jag inte några klara minnen, ett monotont tillstånd av stakande, stakande och åter stakande blandat med tre stopp för påfyllnad av två muggar blåbärssoppa, en mugg vatten och två bullhalvor. Vid Oxberg där mamma, Marie och Amalia stod och hejade på mig fick jag lite extra energi och de sista två milen körde jag verkligen slut på mig själv, stakade uppskattningsvis om ca 700 personer och känslan när jag kom på upploppet var väldigt härlig, nästintill surrealistisk, tankar som "shit jag kommer att klara det" får i huvudet. Tid då, det som kanske är av störts intresse, målet innan start var att komma in på under åtta timmar, tyvärr klarade jag inte det. Min tid blev 8.24.22, pappa kom in på 8.01.14. Nästa år!
Efter Vasaloppet var det dags att återigen åka söderut mot de snöklädda topparna i alperna, St Anton i Österrike var platsen för skidäventyr tillsammans med Cicci, Henke och Maria. En mycket trevlig vecka och jag fick för första gången möjlighet att under en hel vecka åka på ett par rockerskidor, mycket trevligt. Bärigheten i pudersnön var verkligen helt fantastisk!
Det som stundar nu är Broloppet, men tyvärr spökar Krilles knän så han är lite osäker på hur det kommer att bli. Jag håller en tumme hela tiden för att de ska bli bra. Krille kommer att ge oss de senaste informationen under veckan. Nu väntar hemtentan.

På återseende! /Andreas

10 km löpning!

Första riktiga löprundan på ca 2,5 månader, så det fick bli det klassiska 10 km varvet. Det är skönt att det äntligen är barmark och ljust när man sticker ut.

Självklart var det jävligt tungt och jag var riktigt trött när jag äntligen kom i mål. Tiden får ändå anses som godkänd med tanke på den dåliga disciplinen som infunnit sig, 46,41 (4,39 min/km). Löpningen kändes både stel och tung, tror nog att det kommer att ta några rundor innan ben och leder är vana vid de nya skorna.

Imorgon blir det lite styrketräning och sedan löpning igen på onsdag. Fick även dela några ord med Andreas idag som var väldigt trött efter sitt Vasalopp, han lovade att skriva om det på bloggen. Framförallt bestämde vi oss för att börja hårdträna tillsammans inom ett par veckor.

/Krille

Smygstart...

Nu har jag hunnit vara ute två rundor med de nya skorna. Lite kortare rundor, på ca 30 min, som följts upp med ett rejält styrkepass. Det har verkligen känts bra, bra stöd och ännu ingen skoskav. Framförallt känner jag inget strul med knät som spökat för mig tidigare.

Jag tar även tillfället i akt att ge en lycka-till-passning till min bloggarkollega Andreas som i morgon ställer sig på startlinjen för Vasaloppet. Jag hoppas verkligen han ger oss en sammanfattning och kommentar på den upplevelsen på bloggen.

"Det är bara å köra!"

Ikväll blir det ett längre löppass, så det ska bli intressant och se hur det går.

/Krille

Nytt material!

Idag tog jag verkligen ett stort steg mot min Broloppet-satsning. Det var dags att inhandla ett par nya löparskor. Självklart jag jag ner till den lokala löpexperten: Löplabbet.

Väl där fick jag en utmärkt service av den mycket trevlige dalänningen Jonas. Cirka 40 min senare gick jag därifrån med ett på SAUCONY ProGrid Triumph 7 (se bilden) och det var värt varenda krona. Detta är första löparskon jag äger som verkligen är utprovad efter mitt löpsteg och jag märkte skillnad direkt. Komfort och stöd var mer påtagligt än någonsin.

Utan att tveka så var jag tvungen att prova dem, så det blev 15 min på gymets löpband. Blandad gång och lätt löpning, jag har annars en bra vana att dra på mig skoskav de första gångerna så den här gången skall jag seg starta. Ska dock försöka hinna med en lite längre promenad i veckan. Första intrycket är helt klart bara positivt och det ska bli intressant att se om de nya skorna hjälper mig med det strulande knät.

Nu längtar man bara efter att handla resten av materialet, de högt skurna shortsen och det tunna linnet!

Jag och Andreas diskuterade också det uteblivande bloggandet och lovade varandra bättring.

/ Krille

Länge sedan sist...

Det var väldigt länge sedan jag gjorde min röst hörd på bloggen. Nu är jag äntligen tillbaka både här och i träningslokalerna!

Anledningen till den tysta attityden är uppdelad i två enkla stycken.

1. I mellanagarna när jag stod på löpbandet började det skrika av värk i mitt högra knä. Ett problem som förekommit tidigare och det blev bara värre men nu börjar det gå åt rätt håll igen och jag har både varit ute på långpromenader och spelat innebandy. Ett stort tack även till min löparkollega Andreas som skaffat mig väldigt bra iläggssulor!
   
2. Direkt efter nyår så självklart skulle jag också dra på mig en extremt irriterande och isittande förkylning men då den äntligen släppte i torsdags förra veckan så kunde jag börja köra på med full kraft.

Så nu är jag äntligen tillbaka i god träningsform och då vädret inte tillåter löpning utomhus på grund av halkrisk så kör jag lite rehabövningar för knät istället.

Ni hör snart från mig igen / Kristian

Som ett brev på posten.

Så kom de nygamla rullskidorna, ett par fina röda Elpex Wasa 610 med trasig bakskärm men som nu är fixad. Det kommer bli en bra rullskidevecka! Bilder på mina gamla och på mina nya rullskidor kommer att läggas upp i veckan, var så säkra. Nu ska jag äta sushi, och jag vet av tidigare erfarenhet att det är riktigt bra och välsmakande sushi tillagad med värme och glädje!

Med wasabi i sojan!
/Andreas

Hjulet kommer rullandes...

Vaknade i söndags och var laddad till tusen, kvällen innan hade bjudit på gott rödvin och trevligt brädspel i form av TP tillsammans med Kristian och Carl, jag får ta tillfället i akt och gratulera Carl till en fin vinst, med högklassiga svar som "Kotlettfrisyr" och "Avundsjuk". Vädret var fint, solsken och någon minusgrad, perfekt väder för rullskidor med andra ord. Målet var att köra ett långpass på drygt 30 km och de första 15 km gick bra, bra rull, bra flås och bra styrka i armarna, men då hände det. Bham! Ljudet som uppstod var inte bekant, inte heller det ökade rullmotståndet, inte heller synen av att ena bakhjulet rullar vid sidan om mig. Vad hände egentligen? Bakhjulet på vänster rullskida valde att ge upp och kullagerna låg utspridda över hela cykelvägen. Jag borde inte vara förvånad då mina rullskidor uppskattningsvis är mellan femton och tjugo år gamla och har antagligen rullat lika många mil som en taxi i Malmö. När svordomarna var slut och jag förstod att jag inte kunde köra mer började jag leta efter min plånbok, nope, mitt busskort, åh nej, min mobiltelefon, verkligen inte. Det som återstod var att gå från brofästet in till Limhamn där Cicci och Henke huserar och flörta till mig en tjuga till bussen.

Sitter nu och väntar på en smsavi från posten, då det är mycket snö uppe i Hestra har far skickat ner sina rullskidor till mig, begreppet curlingförälder får en ny innebörd.

För er som missade svt:s dokumentär om Sveriges bästa sportjournalist Plex passar jag på för alla våra läsare (!) att göra lite reklam för public service: http://svtplay.se/v/1825165/dokumentarfilm/plex Titta och njut.

Snart med ett par fina, röda, Elpex Wasa under fötterna!
/Andreas

"De e så jävla halt!"

Första löppasset efter jul och nyårshelgen, och det var som rubriken lyder, väldigt halt och stundtals fruktansvärt kallt. Jag körde det vanliga rundan på 10 km, och tiden, jag säger så här, det var inte PB direkt. Halkan till trots, det värsta var ändå delen runt västra hamnen där den milda brisen från väst kylde ner ansiktet till den grad att jag imorgon lär ha frostskador på min högra ansiktssida.

Frostskadad och peppad på morgondagen!
/Andreas

Kyla och halka...

När temperaturen sjunker blir det allt svårare att ta sig ut i löpspåret. Alternativet: Löpbandet är tyvärr ingen hit som gärna spelas upp. Idag kände jag dock att soffan inte längre fick vara huvudattraktionen som de senaste dagarna utan tog mig till äntligen gymmet.

Det blev lite blandad träning med fokus på löpning; löpband i flera omg., benövningar m.m. Har tyvärr haft svårt att motivera träningen under jul och nyårsstressen som samtidigt inneburit mycket jobb.

Under kommande vecka blir syftet att ta sig tillbaka till en normal dagsrytm med stor dos av träning.

Nu blir det storkok och långpromenad!

/ Kristian

På snö!

Det har firats jul i dagarna nio vilket har inneburit som ni har märkt riktigt uselt bloggande av undertecknad, men nu är jag tillbaka i staden med bredband, i lägenheten där kylskåpet är gapar oroväckande tomt och där cykelvägarna bjuder in till rullskidor snarare än riktiga skidor, Malmö, jag är tillbaka!

Men nu var det inte Malmö som jag skulle skriva om, det skulle ju handla om snö. Det har blivit mycket skidåkning i Hestra under veckan som varit och det har varit riktigt trevligt. Det har blivit både på längden och utför, mer utför än på längden. Körde ett lugnt pass tillsammans med pappa och ett lugnt pass med Limpan (broloppet 2010?) och Daniel, även om pulsen inte nådde upp till nivån där den har legat var det oerhört trevligt att glida fram på snö, ljudet när stavarna skjuter ifrån i snön, ljudet av skidorna frånskjut, ljudet av snor som träffar snön i hastighet som förvisso är svår att mäta men ack så underbar att höra. Längdskidor meine damen und herren är det som människan är skapt för att färdas fram på.

Ett obekräftat rykte säger att det är löpning på självaste nyårsaftonen, om min grötiga hals tillåter bjuder jag upp till dans. Nu är det dags att planera nyårssupén, förslag tas gärna emot.

Med nya skidhandskar av tomten runt stavarna
/Andreas

Julträning

Första löppasset i mellandagarna blev den klassiska 10 km rundan.

Tid: 45.31 (4.33 min/km)

Nu är det helt enkelt dags att träna bort julkilona!

/ Kristian

God Jul!

Uppdateringarna har haglat lika tätt som snön i Sahara den senaste tiden. Detta innebär däremot inte att jag legat på latsidan och inte tränat. Dock kan jag väl påstå att motivationen så här nära inpå jul inte varit den starkaste dragkraften att knyta på sig löparskorna. Jul måste ju ändå betyda lite ledighet på alla plan.

Till råga på bristande motivationen så har jag åkt på en bitter maginflusensa (igen) men den är nu på bättringsväg. Min starkaste misstanke till detta sjukdomsfall är falukorven som legat i frysen så jag tar inga risker utan har kastat denna i soporna.

Jag kommer att försöka köra några fler träningspass innan 2009 är över, så fort magen och krafterna är tillbaka.

God Jul önskar Kristian

Nu tar jag nästa steg

Förhoppningen med dagen var att få ihop ett träningspass med min gode kollega och bloggare Andreas. Utfallet blev dock något helt annat då han tidigt i morse hör av sig och har problem med halsen. Jag hade självklart siktet inställt på att löpträna så för min del blev det än lite längre distans än tidigare, 14 km alltså 2/3 av den faktiska Brolopps-distansen.

Nyfriserad och tack vare det ca 2 kg lättare gav jag mig iväg. Löpning vid lunchtid i malmöcentrum var dock ingen höjdare, blockerande människor och bilar överallt. Samtidigt som det var en kraftig motvind i Västra Hamnen. "Det är ju bara att köra" som har blivit lite av mottot cirkulerade i skallen samtidigt som jag försökte köra slalom mellan alla lunchare.

Tiden: 1.04.32 (4.36 min/km)

Det var tufft och jag känner mig fortfarande mör i benen så här 4 timmar efter målgång, bara att vänja sig!

/Kristian

PB (sedan satsningsstart) på 10 km

Konditionen fanns verkligen kvar trots att veckan startade med magbesvär.

Löpningen idag kändes till en början som att det skulle gå ganska långsamt men det fanns ett högt tempo i benen och tröttheten efter en hel dags arbete var som bortblåst under hela rundan.

Tiden var beskedliga 44.27 min (4,27 min/km), alltså PB sedan bloggen startade!

/ Kristian