Äntligen en uppdatering!

Ja vad ska jag säga, bloggandet har legat på en nivå som får riksdagens sommaruppehåll att framstå som en plats som sjuder av mer aktivitet än melladagsrealisationen om NK. Illa med andra ord. Jag får helt enkelt ta att börja i slutet av januari (!).Tillsammans med Nicke och Martin åkte jag iväg på en veckas skidtripp till Avoriaz i de franska alperna. Det var en riktigt trevlig vecka som bjöd på solsken, snöstorm och en stor portion puder. En av de trevligaste veckorna på länge.




Efter Avoriaz drog jag på mig en ihärdig förkylning så träningen inför Vasaloppet låg på is under en veckas tid. Men till min lycka kom snön även till Malmö i år så jag var ute under några dagar på Bulltoftas rekreationscenter och stakade mig igenom några mil på snö. Jag var även på besök i Hestra under en kort men intensiv helg. Hestra visade sig från sin vackraste prakt med tolv minus och 50 cm snö, himmelriket. Pa ppa och jag passade på att mäta våra skidkunskaper mot varandra under ett stenhårt tremilspass, pappa stakade ifrån mig under de sista två kilometerna, seg gammal herre...

Tillbaka till ett Malmö som befann sig i en hybrid mellan snö och ingen snö, dvs rullskidor, icke om man inte vill riskera att bryta alla ben i kroppen. Längdskidor, icke om man inte vill köpa ett par nya skidor inför Vasaloppet då spåren bestod mer av sten och gräs än snö och is. Konklusionen av detta blev att jag körde stenhårda löppass och traditionella stavgångspass på ljudkullarna nere i Västra Hamnen.

Sen så kom veckan som jag hade väntat på i över ett år. Vasaloppsveckan! Dessvärre hade jag inte haft tid att åka något seedningslopp, men pappa med en välsmort munläder gick sonika in till seedningskontoret och förklarade vår situation och vips blev vi framflyttade från startled 10 till starled 8! Äta gröt, trycka i sig pasta, bre tonvis med mackor, ännu mer gröt, lite till pasta, ja kolhydratladdningen inför Vasaloppet var en orgie i mat, men jag kan understryka att jag var i behov av vartenda gram som jag tryckte i mig under Vasaloppsveckan. Och så kom dagen, upp klockan 03:44, äta än mer müsli och en stadig kopp kaffe åkte vi från Mora till Sälen. Tyvärr var logistiken med Vasaloppets egna bussar under all kritik, vi åkte 04:35 från Mora och kom in i vår startfålla fyra minuter innan startskottet gick, några som vi träffade under middagen efter loppet hade kommit fram till start så sent som 08:45, de sista som jag kom iväg var tydligen så sent som 09:15, skandal!! Vad ska jag säga om Vasaloppet, det var långt, väldigt långt. 90 km på skidor är nästan på gränsen vad jag klarar av. Mellan de 60:e och den 45:e km har jag inte några klara minnen, ett monotont tillstånd av stakande, stakande och åter stakande blandat med tre stopp för påfyllnad av två muggar blåbärssoppa, en mugg vatten och två bullhalvor. Vid Oxberg där mamma, Marie och Amalia stod och hejade på mig fick jag lite extra energi och de sista två milen körde jag verkligen slut på mig själv, stakade uppskattningsvis om ca 700 personer och känslan när jag kom på upploppet var väldigt härlig, nästintill surrealistisk, tankar som "shit jag kommer att klara det" får i huvudet. Tid då, det som kanske är av störts intresse, målet innan start var att komma in på under åtta timmar, tyvärr klarade jag inte det. Min tid blev 8.24.22, pappa kom in på 8.01.14. Nästa år!
Efter Vasaloppet var det dags att återigen åka söderut mot de snöklädda topparna i alperna, St Anton i Österrike var platsen för skidäventyr tillsammans med Cicci, Henke och Maria. En mycket trevlig vecka och jag fick för första gången möjlighet att under en hel vecka åka på ett par rockerskidor, mycket trevligt. Bärigheten i pudersnön var verkligen helt fantastisk!
Det som stundar nu är Broloppet, men tyvärr spökar Krilles knän så han är lite osäker på hur det kommer att bli. Jag håller en tumme hela tiden för att de ska bli bra. Krille kommer att ge oss de senaste informationen under veckan. Nu väntar hemtentan.

På återseende! /Andreas

10 km löpning!

Första riktiga löprundan på ca 2,5 månader, så det fick bli det klassiska 10 km varvet. Det är skönt att det äntligen är barmark och ljust när man sticker ut.

Självklart var det jävligt tungt och jag var riktigt trött när jag äntligen kom i mål. Tiden får ändå anses som godkänd med tanke på den dåliga disciplinen som infunnit sig, 46,41 (4,39 min/km). Löpningen kändes både stel och tung, tror nog att det kommer att ta några rundor innan ben och leder är vana vid de nya skorna.

Imorgon blir det lite styrketräning och sedan löpning igen på onsdag. Fick även dela några ord med Andreas idag som var väldigt trött efter sitt Vasalopp, han lovade att skriva om det på bloggen. Framförallt bestämde vi oss för att börja hårdträna tillsammans inom ett par veckor.

/Krille

Smygstart...

Nu har jag hunnit vara ute två rundor med de nya skorna. Lite kortare rundor, på ca 30 min, som följts upp med ett rejält styrkepass. Det har verkligen känts bra, bra stöd och ännu ingen skoskav. Framförallt känner jag inget strul med knät som spökat för mig tidigare.

Jag tar även tillfället i akt att ge en lycka-till-passning till min bloggarkollega Andreas som i morgon ställer sig på startlinjen för Vasaloppet. Jag hoppas verkligen han ger oss en sammanfattning och kommentar på den upplevelsen på bloggen.

"Det är bara å köra!"

Ikväll blir det ett längre löppass, så det ska bli intressant och se hur det går.

/Krille

Nytt material!

Idag tog jag verkligen ett stort steg mot min Broloppet-satsning. Det var dags att inhandla ett par nya löparskor. Självklart jag jag ner till den lokala löpexperten: Löplabbet.

Väl där fick jag en utmärkt service av den mycket trevlige dalänningen Jonas. Cirka 40 min senare gick jag därifrån med ett på SAUCONY ProGrid Triumph 7 (se bilden) och det var värt varenda krona. Detta är första löparskon jag äger som verkligen är utprovad efter mitt löpsteg och jag märkte skillnad direkt. Komfort och stöd var mer påtagligt än någonsin.

Utan att tveka så var jag tvungen att prova dem, så det blev 15 min på gymets löpband. Blandad gång och lätt löpning, jag har annars en bra vana att dra på mig skoskav de första gångerna så den här gången skall jag seg starta. Ska dock försöka hinna med en lite längre promenad i veckan. Första intrycket är helt klart bara positivt och det ska bli intressant att se om de nya skorna hjälper mig med det strulande knät.

Nu längtar man bara efter att handla resten av materialet, de högt skurna shortsen och det tunna linnet!

Jag och Andreas diskuterade också det uteblivande bloggandet och lovade varandra bättring.

/ Krille